Pinotage har ett av de sämsta ryktena. Bränt gummi, sprayfärg, rostiga spikar. Så beskrev brittiska kritiker den på 1970-talet, och den beskrivningen har hängt kvar i närmare femtio år.

Det är dags att lägga den åt sidan. Inte för att kritikerna hittade på, utan för att de beskrev ett problem som till stor del är löst, i en vinstil som få gör i dag.

Bakgrunden: en druva som inte fanns

Pinotage existerar bara för att någon bestämde sig för att den skulle göra det.

Professor Abraham Izak Perold vid universitetet i Stellenbosch korsade Pinot Noir med Cinsault på 1920-talet. Cinsault kallades vid den tiden Hermitage i Sydafrika, och namnet blev en sammandragning av de två: Pinot och tage.

Tanken var rimlig. Pinot Noir ger elegans, syra och röd frukt men är svårodlad och känslig. Cinsault är tålig och trivs i värme. Korsningen skulle ge Pinots karaktär i en druva som klarar sydafrikanskt klimat.

De första experimentvinerna gjordes på 1940‑talet; den första bredare kommersiella lanseringen kom i slutet av 1950‑/början av 1960‑talet (Kanonkop/Lanzerac).

Varför ryktet uppstod

Två separata problem har drabbat druvan, och de blandas ofta ihop.

Det ena är en ton av banan eller nagellack. Den kommer från isoamylacetat, samma ämne som ger en mogen banan dess doft. Tonen bildas under jäsningen och har mer med källaren än med druvan att göra.

Det andra är den beryktade brända gummitonen. Den har diskuterats i decennier utan att någon enskild förklaring vunnit. Spåren pekar mot odling och vinframställning snarare än mot druvan som sådan, och moderna metoder har till stor del fått bort problemet.

Effekten på ryktet blev ändå brutal. I slutet av 1970-talet hade planteringarna rasat till en spillra av vad de varit. Druvan var nära att försvinna ur sitt eget hemland.

Kännetecken 1: Frukten som inte matchar färgen

Så vad ska du faktiskt leta efter i en modern Pinotage?

Börja med färgen. Pinotage är ofta djupt purpurfärgad, nästan bläckig, vilket får många att förvänta sig ett tungt vin med svart, syltig frukt.

Doften säger något annat. Körsbär först och främst, ofta mörka, men med hallon och röda vinbär bredvid. Fruktbilden är saftigare och rödare än färgen antyder, och det är där Pinot-arvet syns. Den kontrasten, mörk färg och fräschare frukt, är i sig ett kännetecken.

Kännetecken 2: Örterna och kryddan

Ovanpå frukten ligger torkade örter och kryddor. Tänk timjan, rosmarin och en pepprig ton.

Det örtiga är sydafrikanskt snarare än druvspecifikt, men i kombination med frukten är det ett tydligt fingeravtryck. Får du körsbär och torkade örter i samma glas, och vinet är sydafrikanskt, är Pinotage en bra gissning.

Kännetecken 3: Syran

Även här syns Pinot-arvet.

En välgjord Pinotage har frisk, bärande syra. Vinet ska kännas läskande och drickvänligt, inte tungt och kompottaktigt. Är vinet trögt och sött i munnen är det gjort i den gamla stilen, med för mycket extraktion och för lite hänsyn till syran.

Det är alltså inte druvan som avgör om vinet blir bra. Det är vad vinmakaren väljer att göra med den.

Gamla stockar och en ny generation

Sydafrika har en tillgång som få vinländer kan matcha: gamla, obevattnade buskrankor.

Old Vine Project är en sydafrikansk certifiering för rankor som är trettiofem år eller äldre. Medlemmarna får sätta ett sigill på flaskan där planteringsåret framgår. Tanken är att synliggöra vad gamla stockar tillför, mindre skörd men mer koncentration och tydligare ursprung, och därmed motivera priser som gör det lönsamt att behålla dem i stället för att rycka upp dem.

Det är i det landskapet den nya generationen Pinotage växer fram. Saftigare, syrabärande, mindre fat och mer frukt.

Veckans flaska: Wolf & Woman Pinotage 2024

Swartland, Sydafrika. Beställningssortiment 5686401, 289 kr.

Det här är seriens dyraste flaska, och det är själva poängen. Gamla, obevattnade stockar ger liten skörd, och liten skörd kostar. Vill du se vad de gamla rankorna faktiskt tillför, ställ den bredvid en billigare Pinotage från hyllan.

Jolandie Fouché gör vinet på frukt från två vingårdar i Paardeberg, båda på granit. Rankorna odlas utan bevattning, och nittio procent av frukten kommer från buskrankor planterade 1973. Vinet är Old Vine Certified.

Druvorna plockades i två omgångar för att ge frukt med olika karaktär, allt handskördat tidigt på morgonen i svalt väder. En mindre del pressades i hela klasar, resten i hela bär. Musten fick vila kallt i tre dagar innan en spontanjäsning tog vid. Tolv dagar på skalen, sedan tio månader på fat om 300 och 500 liter. Av senaste årgången gjordes 2 900 flaskor.

Vinet är purpurfärgat, med mörka körsbär, hallon, röda vinbär, torkade örter och kryddor. Läskande och saftigt, med balanserad syra, bra struktur och ett mineraldrivet avslut.

Så provar du

Häll upp och gå igenom kännetecknen i ordning.

1. Färgen. Djup och purpur? Notera förväntningen den skapar.
2. Frukten. Körsbär, hallon och röda vinbär? Saftigare och rödare än färgen antyder?
3. Örterna. Torkade örter och krydda ovanpå frukten?
4. Syran. Känns vinet läskande eller trögt? Det avgör vilken generation Pinotage du har i glaset.

Och en sista tanke. Har du undvikit Pinotage på grund av ryktet, är det värt att testa igen. Ryktet beskriver en vinstil, inte en druva.